Freinet pedagogik "Arbetets pedagogik"

 

Freinet har utformat en pedagogik som kallas verklighetspedagogik eller arbetspedagogik

Freinetpedagogiken har fått sitt namn efter den franske läraren Celestin Freinet som levde och verkade i Sydfrankrike 1896 -1966.
Många tusen lärare över hela värden har inspirerats och utvecklat hans idéer.

 

Freinet har skapat stort intresse med sin speciella pedagogiska modell som sedan utvecklats ytterligare. En viktig sak med Freinet är att praktiskt arbete ska värderas precis lika högt som det teoretiska, en jämn linje ska finnas.

Freinetrörelsen har haft stort inflytande på den svenska skolans utveckling. Flera ur den första generationens svenska freinetpedagoger har arbetat som lärarutbildare på olika håll i Sverige och därigenom fått många studenter att inspireras av Freinets pedagogiska konstanter.

 

"Arbetets pedagogik" kallas Freinetpedagogiken i Sverige.

 

Kunskapsteori

Freinet har en specifik kunskapsteoretisk utgångspunkt som han klargör i sina skrifter.

 

”Kunskap är inte bara begrepp Kunskap har med känsla och vilja att göra. Barnet skaffar sig själv på egen hand kunskaper, lär sig läsa, räkna när föräldrar tillåter det att utvecklas fritt för att bli självständigt. För att erövra denna självständighet vill man skaffa sig kunskaper och vetande. Vi lärare hjälper barnen att nå fram dit genom gruppgemenskap. Men läraren skall nästan göra sig osynlig i den gemenskap som han byggt upp. Barn lär sig lika mycket - kanske mer- av sina kamrater som av lärare med sina traditionella hjälpmedel.”

                   

Grundläggande kan man uttrycka Freinets idéer om metodik i tre delar:

1: det fria uttrycket med fritt skapande.

2: det nyfikna experimenterandet

3: samarbetet.

 

Hans metodik går ut på att producera språkliga uttryck och annat med mening, för att eleven skall lära sig att behärska den vuxnes tillvaro. Tryckeriet blir för honom den naturliga lösningen Eleven får arbeta med händerna, barnen får pröva, undersöka och upptäcka sig fram.

Historik

 

I början av tjugotalet kom Célestin Freinet han till den lilla staden Bar sur Loup i Sydfrankrike för att börja sin första tjänst.

 

Freinet ville ändra den konservativa skolan. Han hade socialistiska visioner och ville utjämna klasskillnaderna. Hans svårigheter att tala högt ledde till disciplinsvårigheter i klassen. Han kunde inte undervisa på det traditionella sättet där läraren talade från katedern hela tiden, så han började söka efter ett nytt arbetssätt.

 

Han funderade mycket över hur han skulle kunna göra skolarbetet mera meningsfyllt. Tjugotalet var en period då många skolexperiment ägde rum. De flesta skedde i exklusiva privatskolor dit barnen kom från hem med självklar studietradition och gott om pengar.

 

Freinet ville förändra skolan i Bar sur Loup där barnen kom från fattiga jordbrukarhem med helt andra erfarenheter och annorlunda inställning till studier och skolarbete.

Han tog med sig barnen på långa utflykter på fälten och byarna runt den lilla staden. De besökte hantverkare och jordbrukare. När barnen kom tillbaka till skolan igen hade de massor av upplevelser att tala om. De berättade vad de varit med om i texter och teckningar.

 

Freinet kom av en tillfällighet över ett litet tryckeri, och barnen började sätta och trycka sina berättelser och satte ihop dem till enkla häften eller klasstidningar som de sålde och fick pengar att köpa mer papper och färg.

 

Själva arbetet med tryckeriet blev en inlärningssituation. Barnen började samarbeta vid sättning och tryckning. De övade sig i att räkna och skriva. Barnen tyckte att det var spännande att se sin egen text i tryck och de blev mycket aktiva. De började göra dagböcker.

 

Barnen skrev också till andra skolor i landet och fick på så sätt veta hur det gick till på andra platser. Klassrummet blev som en arbetsplats

Skolarbetet blev meningsfullt. Kunskaperna fick sammanhang och levande innebörd.

För att det skulle bli ännu mer mening med skrivandet började barnen att ge ut en skoltidning för föräldrar och bybor. Hela staden blev engagerad i skolarbetet.

 

Genom brevväxling och arbete med skoltidning utövas det fria uttrycket.

Skolan fungerar som en integrerad del i samhället.

Elevernas nyfikenhet och lust att lära ska stimuleras med hjälp av vissa läromedel.

Utan att de visste om det började de praktisera det som Freinet senare kom att kalla Arbetets pedagogik.

”Tryckeriet i skolan ger oss möjlighet att locka fram, fixera, vidga, mångfaldiga och sprida den helhetsbild som uppstår genom dessa tre former av arbete. Tryckeriet har därför kommit att inta en central plats som ett av de mest inspirerande hjälpmedel man har i skolarbetet”

 

Freinet fick kontakt med andra lärare som ville förändra sitt sätt att arbeta. Barnen i hans skola utväxlade brev och skoltidningar med barnen i deras skolor. Några av lärarna bildade ett kooperativ där de diskuterade och umgicks med varandra. Flera lärare tillkom. Snart började de ge ut egna läromedel eftersom de hade upptäckt att de vanliga läroböckerna inte räckte till, de gav ingen levande kunskap.

 

I Freinets skola var arbetet centralt.

"Arbetet ska vara den bärande principen i folkets skola"

 

Efter några år flyttade Freinet tillsammans med sin fru Elise till bergsstaden Saint Paul de Vence. Elise Freinet arbetade under alla år sida vid sida med sin man och har varit med om att utveckla pedagogiken främst med inriktning på det skapande arbetet. Freinet gick nu så långt att han menade att inga traditionella läroböcker behövdes. Verkligheten var en bra lärobok.

 

Läxor utdelade av en lärare var onödiga, tyckte han, eftersom barnen själva tog ansvar för att arbetet skulle bli klart. Behövde barnen ta hem något att arbeta med så gjorde de det utan att någon vuxen bestämde.

 

Skolan - ett samhälle i miniatyr

Viktiga principer inom Freinetpedagogiken: Pedagogikens kärna

 

Det meningsfulla arbetet - "Handens och hjärnans arbete värderas lika", teoretiskt och praktiskt arbete varvas.

Barn vill arbeta produktivt och autentiskt. Det meningsfulla arbetet bör leda till produktion och ha en mottagare. Barnen lär sig teoretisk kunskap bl.a. via handens arbete och med frågor som rör deras egna erfarenheter. Språket ska tränas i autentiska situationer, t ex genom arbetet med skoltidning eller brevväxling med skolor i andra länder.

 

 

Demokratisk fostran - Ansvar och demokrati tränas genom att eleverna är med och tar ansvar för och utformar sitt arbete och sin arbetsmiljö.

pedagogen kan aldrig avsvära sig huvudansvaret för ordning och struktur i skolan, men det krävs ömsesidig respekt för att eleverna ska ta efter läraren som demokratisk förebild.

Kooperationen
Genom sociala besluts- och produktionssituationer utvecklas den sociala samhörighet som samhället bygger på. Barnet måste genom egna erfarenheter inse samarbetets fördelar. Då lär det sig att bli en social medborgare i ett demokratiskt samhälle.

 

Det fria uttrycket - människan har ett starkt behov av att uttrycka sig konstnärligt i olika former. Eleverna behöver uppmuntras i sitt skapande arbete, inte recenseras och censureras. I skolan skall eleven ges utrymme att uttrycka sina egna känslor och tankar i t.ex. text, bild, rörelse, musik och form.

 

Kommunikation
Att ha en mottagare för skolarbetet gör det meningsfullt. De moderna kommunikationsmedlen används för att samla information och för att sprida kunskaper och erfarenheter till mottagarna.

 

Det gemensamma arbetet "Att lära sig att lära" - eleverna lär sig successivt att ta ansvar för sin egen inlärning genom att planera och utvärdera sitt arbete.
Barnet måste genom egna erfarenheter inse samarbetets fördelar. Då lär det sig att bli en social medborgare i ett demokratiskt samhälle

 

Vägen till målet är "Det trevande försöket"

Det trevande försöket - Elevernas trevande försök respekteras och tas på allvar.

 

Därigenom utvecklas deras kreativitet - "det fria uttrycket" - och självständighet.

Barnen ska inte matas med fakta. Utgångspunkten är den egna världsbilden av hur saker och ting fungerar och att ställa hypoteser utifrån den, som en forskare. När vi jämför våra erfarenheter och sedan tittar på vad beprövad erfarenhet säger oss kan vi lägga till något till vår egen världsbild.

 

Att undersöka och experimentera utan krav på färdiga resultat gynnar utvecklingen och tanken. Endast den som utför utforskandet kan ana vilken lärdom han får ut av det

"Verkligheten som läromedel" - genom studiebesök, intervjuer mm lär sig eleverna att själva söka och värdera information.

 

"Genom en god organisation försvinner mycket av disciplinsvårigheterna"

 

 

Några av Freinets Tankar

 

Här är några tankar och idéer som kommer från Freinet..

o   Barnet ska behandlas som människa och i andra hand som barn. Mycket viktigt att läraren lyssnar och tar hänsyn precis som man gör till en vuxen.

o   Genom att pedagogerna lyssnar på barnen, lär de sig att själva lyssna, förstå och hysa respekt för varandra. Barnen och läraren är jämlikar

o   Alla har rätt att prova saker men även misslyckas och pröva igen. Man ska låta barnet få behålla sin nyfikenhet om saker.

o   Alla har olika begåvningar som visar sig och de ska få uttrycka sig fritt och även själv välja vad de vill arbeta med. .

o   Handens arbete är lika viktigt som hjärnans. Som tidigare nämnt är en stor del av Freinets idé att arbete är en väldigt stor sak. Att jobba med händerna är lika viktigt som att bara jobba med hjärnan. Det egna arbetet anses som den "enda vägen att nå kunskap".

o   Barnet ska känna att det betyder något

o   Det är viktigt att känna att man har användning för det man lär sig. Att helt enkelt känna att den fungerar.

o   Det ska inte vara något tvång när man lär sig. "Det blir en tom kunskap utan relation till verkligheten".

o   Lyssna på barnen så att det själva lyssnar på varandra. På så sätt respekterar de varandra bättre och får ökat förståelse

 

o   Konflikter och positiva händelser i arbetet och samvaron diskuteras gemensamt.

o   Man ska ha användning för det man lär sig. Då känns kunskapen meningsfull.

o   Individens hälsa och kraft, att kunna förverkliga sig själv, göra framsteg osv. Att ha en rik pedagogisk miljö.

o   En av de bärande principerna i Freinets tänkande är att skolan verkligen är en del av samhället, på samma sätt som arbetsplatser, hem och offentliga institutioner. Detta borde också återspeglas i skolarbetet.

 

 

Utomhus så ofta som möjligt

För att barnet ska må bra och få utlopp för sin energi och få sitt behov av meningsfullt arbete tillfredsställt menar Freinet att vi måste ordna den fysiska miljön så att barnet kan utvecklas bra.

Barnen kan vistas utomhus så mycket som möjligt och att det där finns träd att klättra i, djur att sköta om, mark att odla på och vatten att experimentera med och vistas i.

Det ska finnas träd och buskar som ger möjlighet att bygga primitiva hyddor av kvistar och grenar.

 

Då har barnen en miljö omkring sig som bidrar till en positiv utveckling.

Barns utveckling enligt Freinet

I boken För folkets skola, beskriver Freinet hur han ser på barns utveckling. Han talar om tre olika perioder.

Den första perioden
från födelsen till två års

"Det mest utvecklade barnet är inte det som tecknar efter de skolmässiga lagarna, som sätter ögon
och öron på rätt plats, som fäster armarna på gubbarnas axlar och respekterar perspektivlagarna, utan det barn som ger sina figurer liv. Och det är detta liv som vi vuxna måste, liksom i de fria texterna, på nytt lära oss att upptäcka, uppmuntra, hjälpa och värdesätta så att barnet med självtillit och framgång förmår gå vidare utefter den kungsväg, längs vilken vi försöker utveckla barnets personlighet."

Freinet går i sin bok Barns bildarbete igenom hur barn genom bildspråket utvecklas från det första klottret som han jämför med det första skriket till det medvetna tecknandet. Bilderna präglas av det "trevande försöket" som är ett av de viktiga begreppen i Freinetpedagogiken. Det syftar på varje individs lärande och innebär att, för att verklig kunskap ska kunna nås, varje människa måste söka kunskap utifrån sin vilja att lära och undersöka omgivningen. Denna vilja finns redan hos mycket små barn.

"Den första perioden kännetecknas av trevande undersökning, i det barnet experimenterar, söker, undersöker och prövar för att göra sig förtrogen med den omgivande miljön och stöta det mystiska och okända, som hotar dess makt, allt längre bort ifrån sig. Denna period avslutas omkring slutet av andra levnadsåret, då barnet kan gå och följaktligen har större autonomi i sina reaktioner och har fått händer fria för de första konstruktiva aktiviteterna”.

Den andra perioden
slutar vid fyraårsåldern

Den andra perioden kallar Freinet för "installeringen". Perioden kallas av många psykologer för "den egocentriska perioden" men Freinet menar att barnet visserligen vill hänföra det mesta till sig själv, men att det också ger uttryck för en förbluffande generositet. Barnet nöjer sig inte med att veta saker för vetandets skull eller att lyfta på en sten för att se vad som finns under. Det börjar organisera sitt liv. Barnet hänger sig åt trevande experiment, men går inte utanför sig självt eftersom det fortfarande finns tillräckligt mycket att göra ändå.

Barnet kan inte ägna sig åt någon kontinuerlig aktivitet, vare sig lekarbete eller arbetslek. Själva leken är, menar Freinet, en strängt personlig aktivitet inom installeringens ram, det vill säga barnet söker strukturer i leken. Leken involverar sällan någon annan, utan barnet ägnar sig helt åt vad barnet för närvarande undersöker. Denna installationsperiod varar till omkring fyraårsåldern.

I bildarbetet söker sig barnet fram genom att hela tiden pröva.

"Samma process markerar en ny etapp i utvecklingen av barnets klotter. Barnet är trött på att göra cirklar och skissar genom häftiga kroppsrörelser, streck i vinkel, kraftiga streck, och stöter sedan - uttröttat - pennspetsen mot papperet. Och därmed föds punkter och fläckar som för barnet framstår som ett nytt steg framåt, redan mer specialiserat, i förhållande till det klotter barnet tidigare behärskade. Barnet tenderar så att upprepa handlingen mekaniskt tills det behärskar det. Hädanefter tillägger barnet dessa fläckar till sina cirklar och punkter, liksom det tidigare till sina allmänna kroppsrörelser bifogat skriket."

Den tredje perioden

Den tredje perioden kallar Freinet "arbetsperioden" och den börjar vid fyraårsåldern. Barnet har nu undersökt de områden som det känt behov av att bli förtroget med.

"Nu har det fått frihet att söka erövra världen. Denna erövring sker genom arbetet, som är den aktivitet varigenom individen tillfredsställer sina viktigaste fysiologiska och psykiska behov och uppnår den styrka som är nödvändig för att kunna förverkliga sig som människa. I denna fas arbetar barnet, om förhållandena i dess omgivning och de vuxnas lagar tillåter det. I annat fall ägnar det sig åt arbetslek, som är mer eller mindre surrogat för det lekarbete som det känt behov av. De här tre stadierna har förstås inga klara gränser utan barnet kommer successivt och individuellt in i de olika faserna.". 

 

 

Vad är en Freinetpedagog?

Freinetlärare har ingen egen lärarutbildning,

Det finns inget Freinetspedagog certifikat som avgör vem som är freinetpedagog eller inte.

Freinet uppmanade dem som gick i hans fotspår att själva testa i vilken utsträckning konstanterna var förankrade i deras undervisning.

Han ansåg att varje person är mogen att själv ta ställning och att man inte ska bli slav under dogmer. Var och en avgör alltså själv om han eller hon har tillräckligt mycket "grönt ljus" för att kunna kalla sig freinetpedagog.

Freinetpedagogiken "återuppstod" i Sverige under sjuttiotalet.

 De stora lärarkullarna som utbildades då hade behov av förnyelse och okonventionella lösningar. Alternativen trängdes med varandra under denna mycket dynamiska tid.

Kooperativet Arbetets Pedagogik, som blev namnet på freinetrörelsen i Sverige, startade 1977 och dit sökte sig radikala lärare i alla åldrar. Pedagoger från olika stadier och olika skolformer är nu organiserade i kooperativet. De senaste åren har man sökt sig samman och startat egna skolor.

I stället lär man av varandra. "Det trevande försöket" är viktigt även för blivande freinetlärare. Alla har en lärarutbildning i botten. Sedan skapar lärarna sin egen fortbildning. På sommarveckor och helger träffas man för att lära av varandra.

Freinetrörelsen har haft stort inflytande på den svenska skolans utveckling. Flera ur den första generationens svenska freinetpedagoger har arbetat som lärarutbildare på olika håll i Sverige och därigenom fått många studenter att inspireras av Freinets pedagogiska konstanter.

 

 

 


 

http://1.bp.blogspot.com/_-UYBi4Muges/S9zmNznjpwI/AAAAAAAAAb4/tva5hnNvy58/s1600/freinet.jpgFreinets pedagogiska konstanter.

Barns natur

Konstant 1
Barn är av samma natur som den vuxne.

Konstant 2
Att man är större än de andra behöver inte betyda att man är överlägsen dem.

Konstant 3
Ett barns beteende i skolan är en produkt av dess fysiologiska, organiska och konstitutionella tillstånd.

Barns reaktioner

Konstant 4
Ingen - varken barn eller vuxna - tycker om att bli kommenderad av auktoriteter.

Konstant 5
Ingen tycker om att stå på led, ty när man står på led lyder man passivt en order som kommer utifrån.

Konstant 6
Ingen tycker om att vara tvungen att utföra ett bestämt arbete, även om han inte har något särskilt emot detta arbete. Det är tvånget som verkar förlamande.

Konstant 7
Var och en tycker om att välja sitt arbete själv, även om valet inte ger ett fördelaktigt resultat.

Konstant 8
Ingen tycker om att mala tomgång och fungera som en robot, dvs. utföra handlingar och foga sig efter tankar som är fastlagda i ett mekaniskt system som han inte har något inflytande på.

Konstant 9
Vi måste motivera arbetet.

Konstant 10

1.      Bort med skolmästeriet!

2.      Varje individ vill lyckas. Ett misslyckande verkar hämmande och ödelägger för framåtanda och entusiasm.

3.      Det är inte leken utan arbetet som är det naturliga för barnet.

 

 

 

 

 

Undervisningsmetoderna.

Konstant 11
Det normala sättet att förvärva kunskaper är inte genom iakttagelser, förklaringar och demonstration, som är det vanliga i skolan, utan genom trevande försök, vilket är ett naturligt och universellt tillvägagångssätt.

Konstant 12
Minnet, som skolan gör så stor affär av, har vikt och värde bara då det integreras med de trevande experimenten och verkligen står i livets tjänst.

Konstant 13
Man får inte kunskaper genom att studera regler och lagar, som man på sina håll tror, utan genom erfarenhet. Om man börjar med att studera regler och lagar i modersmålet, i konsten, i matematik och naturkunskap, så har man spänt vagnen framför hästen.

Konstant 14
Intelligensen är inte, som den traditionella pedagogiken förkunnar, en specifik förmåga som fungerar som i ett slutet kretslopp, oberoende av andra vitala element hos individen.

Konstant 15
Skolan odlar bara en abstrakt form av intelligens, som manifesterar sig utanför den levande verkligheten genom hantering av ord och idéer som har fixerats i minnet.

Konstant 16
Barnet tycker inte om att höra föreläsningar från katedern.

Konstant 17
Barnet blir inte trött av att utföra ett arbete som hänger ihop med dess eget liv, som så att säga är funktionellt.

Konstant 18
Ingen, varken barn eller vuxna, tycker om kontroll och bestraffning, som alltid uppfattas som ett angrepp mot ens värdighet, särskilt om den utövas offentligt.

Konstant 19
Betyg och sortering av barnen är alltid av ondo.

Konstant 20
Tala så litet som möjligt.

Konstant nr 21:
"Barnet tycker inte om att arbeta i en skock där individen måste underordna sig. Det tycker om att arbeta individuellt eller att arbeta i grupp inom en samverkande gemenskap."

Konstant nr 22:
"Ordning och disciplin är nödvändiga i skolan."

Konstant nr 23:
"Det är alltid fel att straffa. Det är förödmjukande för alla och får aldrig den avsedda verkan. Det är på sin höjd en nödfallsutväg."

Konstant nr 24:
"Skolans liv förutsätter samarbete, det vill säga de som använder den, inberäknat lärarna, måste tillsammans organisera skolans liv och arbete."

Konstant nr 25:
"Det är alltid pedagogiskt felaktigt att ha för många barn i klassen."

Konstant nr 26:
"Skolans nuvarande indelning i stora enheter leder till en känsla av anonymitet hos både lärare och elever, och den är därför både felaktig och hämmande."

Konstant nr 27:
"Morgondagens demokrati förbereds genom demokrati i skolan. En auktoritär regim i skolan kan inte utveckla demokratiska medborgare."

Konstant nr 28:
"Man kan bara uppfostra i en människovärdig atmosfär. Att man respekterar barnen och att barnen respekterar sin lärare är ett av de första villkoren för skolans förnyelse."

Konstant nr 29:
"Oppositionen från den pedagogiska reaktionen, som är en utlöpare av den sociala och politiska reaktionen, är också en konstant som vi tyvärr är tvungna att räkna med utan att vi själva kan undvika den eller korrigera den."

Konstant nr 30:
"Till sist en konstant som ger berättigande åt våra trevande försök och gör våra handlingar meningsfulla: det optimistiska hoppet om livet." 

 

freinet3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Referenser

Freinetrörelsen i Sverige - Kooperativet Arbetets Pedagogik -   http://www.freinet.se/   

För folkets skola av Célestin Freinet

Lust att Lära. Av Isaksson, Britt